Nr 4 – september 2012 |
Reportage
Foto: Pär Nordqvist, 2012. Kamera: Nikon D90.
BYVANDRING 2012. Henrik Lang pekar var nästa station ligger efter den två kilometer långa byvandringen.
Bland läskfabriker, starka kvinnor och frisksportare
Byvandring i Röste lockade bybor och återvändare
RÖSTE 11 augusti 2012
Intresset för Röste har tagit ny fart tack vare byvandringsgruppens återkommande byvandringar. Det märktes i lödags då ett 90-tal personer vandrade två kilometer i byn, från Dönje kraftverk till Per-Ers udde. Henrik Lang höll i den historiska delen. Allt från läske-drycksfabriker till mjölnare, frisksportare och tvättmedelsdemon-strationer har figurerat i historien kring denna del av byn.
Byvandring nummer tre stod på schemat denna lördag. För fyra år sedan arrangerades den första som följdes av en till året därpå. Uppe vid Dönje kraftverk samlades alla intresserade vid tiotiden på förmiddagen. Området kring kraftverket är en rågräns mellan Röste och Växsjö, men även kulturhistoriskt intressant. Här finns många gårdar som alla har en spännande historia. Ingemar Gustafsson och Henrik Lang i byvandrings-gruppen hälsade alla välkomna. På gräsmattan intill kraftverksdammen hade ett antal svartvita bilder satts upp. Där kunde man se hur Dönje kraftverk byggdes i början av 1950-talet och hur Jonas Langs hus såg ut. Jonas Lang var en släkting till Henrik Lang och huset byggdes i mitten av 1910-talet efter danska ritningar. Jonas och frun Anna fick två döttrar, Karin och Annie. Annie var framgångsrik gångerska på 1930-talet medan pappa Jonas arbetade som flottningsförman. Hustrun Anna hade dött redan 1920.
– Jonas och hans nya hustru Edla startade Langs matsalar i byggnaden bakom Ljusnanhuset och här i Dönje tog man emot kvinnor som rå;kat i knipa, i de flesta fall rörde det sig om oönskad graviditet. De fick bo hos Langs under förlossningen, berättar Henrik Lang. Huset löstes in och revs när kraftverket byggdes under 50-talet.
Kraftverket hade börjat byggas 1948 och stod inte helt färdigt förrän i mitten av 60-talet.
– Det togs i drift med ett aggregat i mars 1953, ett till kom igång i september samma år. Till en början drevs kraftverket utan uppdämning av Växsjön, berättar Henrik Lang.
Sommaren 1963 utvidgades en avloppstunnel för att öra plats åt ett tredje aggregat som togs i drift 1966. Anläggningen består av två damm-byggnader, en kraftstation, som till större delen ligger insprängd i berg-grunden på Storön samt en 4 700 meter avloppstunnel som mynnar ut i Varpen.
Långt in på 60-talet flottade man timmer i Klumpströmmen, den östra älvfåran. Man styrde timret med hjälp av länsar i dammen ovanför kraft-verket. Dammen hade två klaffluckor där timret släpptes igenom. Därefter skedde flottningen i avgränsad flottled längs den östra älvstranden. Flottningen i Ljusnan upphörde 1967.
– När stationen byggdes uppfördes en ungkarlsbarack för 24 personer samt några enfamiljshus. Många arbetare bodde inackorderade i byn. Dem röda villorna intill forsen finns kvar och är bebodda, säger Henrik Lang.
Starka kvinnor
Numera är driftcentralen obemannad, från att ha varit bemannad dygnet runt tidigare. Anläggningen fjärrstyrs från Stockholm. Kraftverket har en årsproduktion på 385 gigawatt-timmar.
I närheten av kraftverket ligger vad man i folkmun kallar Dalabacken. I benämningen ingick från början gårdarna Mjölnargården, Lingvalls och Larssons. Numera är det bara Larssons som kallas Dalabacken. Henrik Lang berättar att namnet lär komma från den som först byggde där och det var Dal-Olle från Dalarna.
Inte bara vattenkraft utan också i hög grad kvinnokraft fanns häromkring. Starka, företagsamma, intelligenta och vackra sägs kvinnorna runt Dönje kraftverk ha varit.
En av flera från Dalabacken var Bricken Wäng, mera känd som Bricken Gyllenhammar. Hon föddes där 1852. Familjen lämnade gården 1853 och bosatte sig i Bergvik. Där växte Bricken upp med systrarna Elin och Vivi. Kärleken mötte hon i stockholmaren och jägmästaren Gustav Gyllen-hammar. De gifte sig och flyttade till Bollnäs och en herrgårdsbyggnad av trä som låg på Sundåker.
– Gården brann ner en senhöst på 1890-talet i samband med matlagning och nuvarande Villa Gyllenhammar intill Scandic Hotel byggdes upp, berättar Henrik Lang.
Bricken blev senare en pionjär inom hemslöjden. År 1907 startade hon en hemslöjdsförening i Bollnäs och flera tillkom både i övre Hälsingland, Gästrikland och Örebro län.
– Hon inventerade de närmaste omgivningarna på gammal slöjd, framför allt textilier. Senare var hon med och tog initiativet till byggandet av Bollnäs museum som stod klart till Bollnäsutställningen 1929, säger Lang där han står på en trappstege i närheten av Mjölnargården med en stor skara människor framför sig.
Bricken Gyllenhammar var även med och startade vad som senare skulle bli Bollnäs läroverk och det berättas att hon ibland kom åkande med häst och vagn för att återse barndomshemmet på Dalabacken. Bricken Gyllen-hammar avled 1939.
Ridskola och läsktillverkning
Till nuvarande släkt kom fastigheten genom köp av Brita Larsson. I dag ägs fastigheten av Gerd Lindqvist som bor där tillsammans med maken Bosse.
– När kraftverket byggdes gjordes gårdens äldre del om till kök och matsal åt arbetarna men är nu återställd i ursprungsskicket, säger Henrik Lang.
Inne i byggnaden hälsar Karin Hansson på. Hon jobbade där på 1940-talet med att serva arbetarna med mat. Nu fick hon återse det lilla rummet igen, vilket hon gladdes åt.
Inte långt från Dalabacken ligger Mjölnargården. Här startades 1958 Dönje ridskola av Curt Rausén och makan Agnes.
– Instruktör var dottern Eivor Rausén-Myrberg och allt började med ridlektioner och man inredde en torklada i närheten till inomhusbana. Utomhus hade man övningsbana och hinderbana. År 1960 hade man sex hästar, som sedan utökades till åtta, berättar Henrik Lang.
Samma år startades konfirmationsläger där man kombinerade läsning med ridläger. Femton ungdomar från hela Sverige och Norge inkvarterades.
– Agnes skötte mathållningen och kommunister Gösta Ek höll i konfirma-tionsläsningen. I Trönö gamla kyrka gick man sedan fram.
I dag ägs Mjölnargården av stockholmaren Bo Lundén. Han var med under vandringen.
– Det var mina föräldrar som efter viss tvekan köpte gården i mitten av 60-talet, berättar Bo.
Strax nedanför Mjölnargården ligger Engelbrektssons, gården med den enorma ladan där det hölls en stor gårdsauktion sommaren 1983. Här har det alltså bott flera generationer. En bit från gården fanns i början av 1900-talet en läsk- och svagdrycksfabrik som drevs av Lars Engelbrektsson den äldre. Bryggmästare var Knut Lidegård och hustrun Märta deltog också.
– Tillverkningen bedrevs i ganska liten skala, främst sommartid. Det fanns konkurrerande bryggerier nere i tätorten. Vattnet togs från egen källa, säger Henrik Lang.
Men allt har sitt slut och i detta fall upphörde tillverkningen då brygg-mästaren flyttade till det nybyggda Porla-bryggeriet på Gärdet i vad som då var tätort söder om Röste, dåtidens Bollnäs med andra ord.
Första fasta telefonen
Lill-Erik Persson var en känd Rösteprofil. Han var aktiv frisksportare och var med och byggde Dönjegården. Huset där Lill-Erik och hustrun Inger bodde byggdes 1938 och när Lill-Eriks föräldrar var borta övertog paret huset.
– Musik var hans stora passion. Han var dragspelare åt Gösta ’’Snoddas’’ Nordgren under dennes storhetstid på 50-talet och senare blev han populär radioröst med eget musikprogram i Radio Gävleborg, berättar Henrik Lang när skaran byvandrare stannat till utanför Neimerts ladugård.
Lill-Erik gick bort 1995 och hustrun Inger 1999. År 2000 bildades Inger och Lill-Erik Perssons minnesfond som varje år delar ut stipendier till idrottare och musiker.
Det har funnits affär i byn sedan slutet av 1800-talet. Huset där Oskar Magnussons diversehandel fanns byggdes av handlaren Jonas Hansson Röstlund och sonen Hans. De drev affärsrörelse tillsammans fram till 1928 då Oskar Magnusson tog över (se bild nedan).
– Affärens förråd och lantmannalager låg i Humlegårdens uthus. En lanthandels sortiment var brett på den tiden. Magnusson sålde till och med bensin i små mängder. Lars Jönsson körde ut varor med häst och vagn. På torsdagar gick turen till Holmo och Åsbacka, berättar Henrik.
Post fick man hämta i affären där den var sorterad i träfack. Det var före lantbrevbärarnas tid. Magnussons affär lades ned 1975 och Pappers-Pelle, Per Eriksson, skötte utförsäljningen av restlagret. Per Eriksson öppnade sedan både kiosk och affär längs Åsbackavägen på 70- och 80-talen. År 1999 lades affären ned och ersattes av pizzeria, men den gick samma öde till mötes 2001. I dag är affären bostad.
Humlegården, huset på höjden med utsikt över järnväg, riksväg och byns nav, fick byns första fasta telefon. På den tiden ägdes gården av Oskar och Tyra Röstberg som förvärvat det kring 1920. Gården byggdes från början av Per Ersson. Han startade gästgiveri och hade även en stor humleodling, därav namnet. En av dem första bilarna i byn dök upp här. Oskar Röstberg hade köpt en engelsk tvåsitsig bensinare med sufflett.
– Under beredskapsåren på 1940-talet bevakade hemvärnet broar och flygspanade från skolans tak. Bevakningsstyrkan var inkvarterad i Humle-gården där Tyra med personal skötte markservicen, säger Henrik Lang till åhörarna som nu befinner sig utanför före detta Magnussons affär.
Fjärdningsstolpar från 1700-talet
FAU Cronstedt står det på en fjärdningsstolpe intill järnvägen som delar Röste.
– FAU står för Fredrik Adolf Ulrik Cronstedt som år 1785 tillkännagav att dessa fjärdningsstolpar skulle placeras ut på varje kvartsmil längs de större färdvägarna. Överst finns en krona och Gustaf III:s namnchiffer, berättar Lang från sin stege.
Stolparna tillverkades av Kilafors Bruk i en upplaga av 300 stycken av vilka 200 finns kvar i Hälsingland. De renoverades och återfick sin ljusa originalfärg i slutet av 70- och början av 80-talet.
En kollision mellan tåg och personbil inträffade i början av maj 1937 vid järnvägsövergången i Röste. Tre personer fick sätta livet till. Det var Fritz Persson från Edsbyn och syskonen Anna och Nils Jonsson från Fjäle som satt i bilen. De var på väg till Arbrå för att gå på bio.
– Det södergående tåget var försenat och höll därför en högre hastighet än normalt. Smällen blev mycket kraftig. Lokföraren fick stopp på tåget och backade tillbaka för att se om någon överlevt, men inget fanns att göra. Tåget fortsatte in mot Bollnäs.
Orsaken till olyckan blev aldrig känd, men vissa omständigheter pekar mot att det var ett svartsjukedrama.
Sista stationen på byvandring 2012 blev Per-Ers udde, uppkallad efter Per Ersson, Humlegårdens grundare. Udden ligger naturskönt vid Ljusnan och har på senare år anänts som plats för gökotta. Annat var det förr i tiden intygar Henrik Lang:
– Religiösa sammankomster, nykterhetsfester och konserter med Röste Musikkåren var ofta förekommande evenemang här. Röste Musikkår bildades 1915 på initiativ av bröderna Henning och Helge Jonsson, de så kallade Ordenshuspojkarna. Det spelades hornmusik och bland deltagarna fanns Bror Åsblom, John Kraft, Albert W Sjöberg och Nils Dahlin.
En uppsättning av dramat Värmlänningarna har spelats på udden, när är oklart. En annan affärsinriktad verksamhet var en kioskrörelse driven av Hugo Andersson som hade paketcykel. Kokosbollar var populärt. Men även tvättmedel har demonstrerats här.
Röstesonen ’’Snoddas’’ höll till mycket i Ljusnan för att fiska och besökte även udden. Han tjuvlånade allt som oftast Humlegårdens eka och trodde att det var sin egen.
– Vill ni låna båten, ropade han när folk från Humlegården kom för att ta sig en roddtur och han redan befann sig ute på böljan den blå, berättar Henrik Lang till sist.
Ingemar Gustafsson spelade två gånger under byvandringen, dock ej själv utan på cd-spelare. Ute på udden fick samtliga höra Snoddas sjunga sin genombrottssång ’’Flottarkärlek.’’
Ingemar är nöjd med årets byvandring:
– Jag tror vi lyckades ge en intressant skildring av den här delen av Röste. Det hela blev uppskattat. Sedan hade vi bra väder. Det är också viktigt att inte bli för detaljerat i det historiska, det ska vara en lagom nivå på mängden information, säger Ingemar Gustafsson.
PÄR NORDQVIST
070–365 74 83
FÖRELÄSTE OM RÖSTE. Henrik Lang kan det mesta om Röste. Det gav han prov på under byvandringen, som startade vid Dönje kraftverk.
BRICKEN GYLLENHAMMAR var pionjär inom hemslöjden.
START FÖR BYVANDRINGEN. Alldeles intill kraftverksdammen startade byvandringen. Där fanns bilder att se och historia att höra.
KRAFTVERKET BYGGS. Bild från bygget av Dönje kraftverk i början av 50-talet.
ETIKETT MED HISTORIA. En etikett från Engelbrektssons läskedrycksfabrik.
ÅTERVÄNDARE – 1. Bo Lundén, ägare av Mjölnargården, här tillsammans med Bosse Lindqvist och Laila Neimert.
ÅTERVÄNDARE – 2. Karin Hansson fick återse sin arbetsplats på Dalabacken.
BYVANDRARE MED CYKEL. Arne Dahl och Nils Andersson leder cyklarna. I bakgrunden Engelbrektssons.
FJÄRDNINGSSTOLPE från 1785 vid järnvägen i Röste.
CICERON HENRIK LANG berättar om Magnussons diversehandel som en gång fanns i huset bakom träden.
INTRESSERADE BYBOR. På Per-Ers udde fanns gamla bilder som drog till sig intresserade bybor.
BYNS EGEN MUSIKKÅR bildades 1915 och spelade ofta på Per-Ers udde.
Se fler bilder från byvandringen!
Till toppen av sidan |
Tillbaka till Bygdens Nytt nr 4 2012
Tillbaka till Bygdens Nytts startsida
Till Röste.nu startsida