Nummer 2 – april 2009 |
Nyheter
Foto: Pär Nordqvist, 2009. Kamera: Nikon D50.
BOWLINGTRIO. Pontus Eriksson, Daniel Sonefors och Erik Röstberg tränar och tävlar i bowling för Bollnäs Bowlingklubbs lag i ungdomsserien.
RÖSTE/BOLLNÄS
Tre tonårskillar från Röste har bowling som fritidsintresse. Pontus, Erik och Daniel har blivit så duktiga att de tävlar för BBC2, Bollnäs Bowlingklubbs andra lag i ungdomsserien. De tränar en timme varje vecka i bowlinghallen. För det mesta kul, tycker de.
Torsdag kväll är den stora bowlingkvällen i Tuppz bowlinghall i Häggesta i Bollnäs. Då finns Röstegrabbarna Pontus Eriksson, 13, Erik Röstberg, 13 och Daniel Sonefors, snart 15 med sina föräldrar och tränaren Stig Alfredsson på plats för att i en timme träna teknik och finputsa detaljerna inför kommande tävlingar. Bowling är en ganska tung sport, åtminstone i kilon räknat. Kloten kan väga en hel del, mellan tre och åtta kilo, så det gäller att orka med dem och att hålla balansen när man ska svinga iväg dem på banan.
– Strikeklotet är det viktigaste. Det innehåller vikter som hjälper till att skruva klotet på banan. Sedan finns spärrklot. De innehåller inga vikter, utan bara massa. Det skruvar sig inte utan går rakt i bästa fall, säger tränaren Stig Alfredsson.
Som kanske alla känner till så ska man med klotet försöka slå omkull alla tio käglorna som står uppställda i slutet av banan. Lyckas man har man gjort en strike och det är det alla bowlare strävar efter hela tiden.
– Som bowlingspelare har man olika handikapp från match till match. Handikappet sjunker om man spelar bra, säger Arne Röstberg, bowlingförälder och pappa åt Erik. Tränaren Stig fyller i att det rör sig om ett dynamiskt snitt som ändras varje vecka, precis som i golf.
– Man får sedan ett snitt på vad man åstadkommit under bowlingsäsongen och det kan beskrivas som ett sorts handikapp, säger Stig Alfredsson. Det är bara som junior man har detta handikapp. Det försvinner när man blir senior. I ungdomsserien får man spela tills man fyllt 16 år, sedan räknas man som senior, alltså vuxenspelare.
Licensierade spelare
I Bollnäs finns ungdomslag med både flickor och pojkar. BBC2 består egentligen av fyra spelare. Den fjärde spelaren heter Jonas Maciulis-Nilsson och kommer från Kilafors. Pontus, Erik och Daniel har varit aktiva inom sporten i fem, ett och ett halvt respektive tre år och har fått en hel del rutin vid det här laget. Alla fyra är licensierade spelare. Det är ett krav för att man ska få vara med och tävla. När vi kommer på besök i bowlinghallen i Häggesta står träning på att slå strikar på kvällens träningsschema. Att slå strikar är något av det svåraste inom bowlingen, det tycker nog de flesta, även Erik Röstberg.
– Det är verkligen svårt. Det krävs mycket träning för att lyckas, säger Erik som började bowla sedan han följt med kompisen Pontus för att testa. Det räckte med en gång så var han fast sen. På frågan vad som är roligast med bowlingen svarar han:
– Att slå strikar!
Erik fick för övrigt ett eget bowlingklot i julklapp så nu slipper han låna eller hyra ett.
BBC2 går matcher mot andra ungdomslag i Hälsingland då och då. De vinner ibland och förlorar ibland, som i alla sporter. Förutom i Bollnäs finns ungdomslag i både Söderhamn och Hudiksvall.
– Lagen möter varandra och vi tävlar även mot Gästrikelag, säger Stig Alfredsson som tycker att Bollnäslagen står sig väl i konkurrensen. Nu i februari deltog flera Bollnässpelare i Bowliadens distriktsfinal i Edsbyn. Pontus Eriksson blev fyra i sin åldersklass och missade med en hårsmån att gå vidare till regionsfinalen i Gävle den 15 mars. De tre bästa i varje klass kvalificerade sig dit.
Målmedveten träning
För att bli en bra bowlare krävs en att man uppfyller en del krav.
– Man måste träna målmedvetet, helst varje dag. Fysträning och bra kost är viktigt. Bra kondition är ett måste eftersom man faktiskt rör sig mer än vad det ser ut under både träning och matcher, säger Stig Alfredsson. Enligt honom är det svåraste med sporten att läsa banorna rätt och att flytta fötter och spelpunkt. Fotarbetet och svingen är viktiga delar i tekniken. Fungerar de inte och har rätt samspel mellan varandra blir spelet inte bra.
Pontus Eriksson och Daniel Sonefors tycker båda att det är roligt när det går bra och det är flyt i både träningspassen och matcherna.
– Det är verkligen kul att lyckas i sporten, säger Daniel.
Ibland ser man bowlingspelare putsa sina klot med en trasa sedan de sprutat på någon sorts sprej.
– Det är för att få bort smuts och damm men framför allt gammal olja och få fram rätt glid, berättar Erik Röstberg. En annan sak som hjälper till att optimera banorna är en oljemaskin.
– Banorna är oljade av en oljemaskin som också tar bort lort och gammal ingrodd olja innan den lägger på ny. Man kör med oljemaskinen regelbundet för att banorna ska vara så fräscha som möjligt. Det finns olika maskiner för detta ändamål. Den vi har i Bollnäs håller hög kvalitet, säger Stig Alfredsson.
Torsdag är den stora bowlingkvällen i Bollnäs. Alla aktiva tränar då.
– Vi kör all träning på samma kväll för att inte vara i vägen för allmänhetens spel, förklarar Stig.
Det är inte bara ungdomar i Röste som bowlar. Sex seniorer tränar regelbundet och spelar matcher, så man kan säga att bowling är hett rent allmänt i Röste, men kanske framför allt bland de unga.
PÄR NORDQVIST
070–365 74 83
SVÅR TEKNIK. Daniel svingar iväg sitt klot. Tekniken i bowling är svår, i alla fall i början.
FIN SVING. Pontus Eriksson visar prov på en fin sving under träningspasset.
COACHNING. Tränaren Stig Alfredsson coachar Erik Röstberg i hur bowlingklotet ska svingas.
ERIK PÅ BANAN. Erik har precis fått iväg klotet som snabbt rullar mot käglorna.
Till toppen av sidan |
Tillbaka till Bygdens Nytt nr 2 2009
Tillbaka till Bygdens Nytts startsida
Till Röste.nu startsida